Jag saknar min pappa. Min fina kloka pappa. Jag sörjer att han inte fick mer tid. Jag sörjer allt det han inte får vara med om. Jag sörjer
att han behövde lämna oss, när livets gyllene dagar bara hade börjat.
Jag fasar för att Lilla E inte kommer ihåg honom när hon blir stor.
Men jag är också glad. Jag är glad för allt han faktiskt fick vara med om. Jag är glad för att de sista åren blev gyllene. Jag är glad för att han fick vara relativt pigg ända tills sista dagen kom. Jag är glad att älskade Lilla E fick ha honom med sig så här långt.
Nu står vi här. I en ny verklighet. Nu ska vi lära oss leva på ett nytt sätt.Och nu ska vi ta hand om dom som faktiskt fortfarande finns här med oss.
Kommentera